Med varm hand greppar jag stafettpinnen från Linda och Lena. Jag, det är Roland Andersson, en positiv inföding boende på Rossö, en av de vackraste öarna i norra Bohuslän. Rossö ligger 17 km söder om Strömstad och 25 km norr om Tanumshede. Här har jag bott hela mitt liv med undantag för några år då boendet låg på andra sidan bron, (jajjemen, bro finns!) endast några kilometer undan mitt kära Rossö.
Människor.
Ja just det, människor. Alla dessa på olika sätt fantastiska varelser, det är och har varit mitt liv eftersom jag föddes in i servicenäringen. Mor och far drev camping och kiosker på somrarna här på Rossö, där jag och min tvillingbror Lennart och lillasyster Gunilla fick hjälpa till. Vår mor Ingegerd tog under vår uppväxt hand om ett 20-tal fosterbarn så periodvis var vi många syskon. Kan tro att jag präglades av det och påverkades att bli den jag blev. Att kunna ge och få tillbaka ger en känsla som skapar kraft och styrka för att kunna ge ännu mer. Vara aktiv och känna gemenskapen med de övriga i en förening är också en social grej, för min del är det Överby IF.
Min uppgift är fortfarande att hjälpa andra. Det kan göras på många olika sätt, till exempel laga något som gått sönder, uträtta ärenden eller bara lyssna på någon som behöver prata. Det ger så mycket tillbaka. Tänk, bara en så enkel sak som ett leende kan rädda dagen för någon.
Arbete.
Jag har under mitt liv haft många olika anställningar, egna företag just inom service och så vidare. Men det mest fantastiska jobb jag haft och fortfarande har är jobbet som vaktmästare på Hedegården i Tanum. Kom hit i februari 2008, här har jag utvecklats ytterligare som människa. Jag har även en helt fantastisk tjänst som hemvaktmästare, en tjänst som ska eliminera fallrisker för äldre där jag hjälper till så de slipper klättra. Kuskar runt i hela kommunen och träffar en mängd härliga människor.
Musik.
Vad vore livet utan musik? För de flesta tror jag att det skulle vara annorlunda. Tänk glädjen, gemenskapen och allt som skapas runt den. Jag spelar och sjunger varje onsdag med demens-avdelningarna på Hedegården. Musiken lämnar aldrig sinnet. Det berör mig starkt när någon av deltagarna, vilken jag vet är kraftigt dement, börja sjunga med i en låt helt klockrent. Då får jag en tupp i halsen, musiken triggar i gång, fantastiskt. Jag älskar dessa stunder.
Hobby.
En hobby borde alla ha, jag har kanske för många. Veteranbilar, lanthandelsmuseum, ukulelegrupper, sjung och spel samt Bullarrevyn. Men det ger så otroligt mycket tillbaka. Jag är så tacksam, och som ni säkert förstår så har jag en snäll och förstående fru. Oavsett väder avslutar jag med Evert Taubes rader:
………………….det är en solig morgon i norra Bohuslän
Med ytterst vänliga hälsningar
Roland
2020-01-08